Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hafva granskat detaljerna i ett landskap och klättrat
uppför kullen, som beherrskar de ställen hans studium
omfattar, vänder sig om, för att i en enda blick betrakta
hela landskapet och i dess storhet omfatta panoramats
allmänna fördelning, dess plan och skönhet; så är det äfven
efter de särskilda studierna öfver materiens och lifvets lagar
af fördel att vända sig om och med lugn beundra. Själens
blick älskar att mätta sig af den himmelska utstrålning
hvarmed naturen är öfvergjuten. Det är här ej längre fråga
om någon afhandling öfver, utan om en samlad betraktelse
af ljuset och lifvet, hvilka glänsa i atmosferen, skimra i
blommornas glans, skifta i deras nyanser, sprida sig under
trädens löfverk och i en allmän kyss omfatta de lefvande
varelser som röra sig i naturens sköte. Efter makten,
visheten, förståndet ana vi den obeskrifliga godheten, den
verldsomfattande ömheten hos en alltid hemlighetsfull
varelse, som låter på verldens yta de oräkneliga formerna
vexla af ett lif, hvilket beständiggöres genom kärleken och
icke slocknar ut.
De fysiska krafternas ändamålsenliga anordning har
visat oss Guds enhet under rörelsens öfvergångsformer;
genom syntesen höjer själen sig upp till begreppet af en enda
lag, en allmän lag och kraft, hvilka ej äro någonting
annat, än den gudomliga tankens handling. Ljus, värme,
elektricitet, magnetism, attraktion, valfrändskap, växtlif,
instinkt, förnuft ha alla sin källa i Gud. Känslan af det
sköna, vetenskapernas estetik, den matematiska harmonien,
geometrien upplysa dessa mångfaldiga krafter med en
fängslande klarhet och hölja dem uti idealets doft. Ur hvilken
synpunkt som den begrundande anden än iakttager naturen,
finner han alltid en väg som leder till Gud, en lefvande
kraft, hvars hjertas slag han tror sig känna under det
universela verkets alla former, ifrån sensitivans skälfning till
lärkans välljudande morgonhymn. Allt är tal (antal),
samband, harmoni, uppenbarelse af en förnuftig orsak som
verkar verldsomfattande och i all evighet. Gud är således icke,
såsom Luther (naturforskaren) sade, »en tom tafla, å hvilken
det ej finnes någon annan inskrift, än den vi sjelfva ditsätta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
