Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Boken. Gud - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den? Hvad! denna blinda, omedvetna natur, som är utan
förnuft och frihet, utan blick och utan kärlek, det är den,
som under evig tystnad med sina händer väfver alltings
oförlikneliga väfnad; det är den, som, utan att vilja och
utan att ens veta det, åstadkommer harmonien; tilldess
slutligen själen kommer på ytan och spetsen af denna
kosmos, den blinda kraftens son, för att lyssna till denna
harmoni, som den icke frambragt, och taga kännedom om
denna ordning, som icke kommer ifrån henne, eftersom
den är äldre än hon!
I universet finnes åtminstone det förnuft, som
existerar i deras själ, hvilka höjt sig till upptäckten af de lagar,
som styra det, och sjelfva dessa lagar existera i
verkligheten, annars vacklar hela det menskliga förnuftets byggnad
på sin grund. De slutledningar, genom hvilka vi höja oss
från analysen till syntesen, böra i sjelfva verket ha verkliga
föremål, på hvilka de kunna tillämpas och utan hvilka vi
endast resonnera i vädret. Att allmängöra en delvis
iakttagen dag; att helt enkelt tro att solen skall gå upp i
morgon, derför att han gick upp i går, eller att det i höst
utsådda kornet skall gro före vintern och gifva skörd i den
kommande sommaren; att tolka naturens företeelser i
matematiska formler: detta är att tro, att naturen är
underkastad en förnuftig ordning och att uret skall angifva
timmen alltefter den konstruktion urmakaren gifvit deråt.
Sjelfva den vetenskapliga bevisföringen är ett förnuftsslut,
som öfverflyttats från menniskans område till naturens; den
inskränker sig till denna grundtyp: en förnuftig ordning
styr verlden; men vexlingen eller allmängörandet af vissa
iakttagna förhållanden inträder i den förnuftsenliga
ordningen; denna vexling eller detta allmängörande existera
således. Om menniskan stundom misstager sig i
tillämpningen af denna bevisföring, så sker det då hon icke
inskränker sig till de omedelbara tillämpningarna eller när
hennes grundval för omedelbar iakttagelse är otillräcklig.
Allt vetande och alla menniskans slutlednings-synteser grunda
sig på vissheten om, att naturen är underkastad en
förnuftig ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
