Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Däggdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halfcirkelformiga, uppåt och bakåt krökta hörntänder, det
sednare med oerhörda runda betar.
Hos elefanten är det ej hörntänderna (som fullkomligt
saknas), utan de två enda framtänderna i öfverkäken, hvilka
framskjuta såsom fyra till sex fot långa stöt-tänder, men hos det
utdöda mammuthdjuret uppnådde en ännu mycket betydligare
storlek, i det de uti Siberiens ödemarker, som en gång under
lyckligare klimatiska omständigheter beboddes af detta
jätteslägte, icke sällan påträffas med en längd af femton fot och
en vigt af nära fem centner. Som bekant är, saknas de så
väl af de flesta ceyloniska elefanter som utan undantag af
honorna, under det de hos den afrikanske elefanten äro mycket
större än hos den indiske, sannolikt emedan en betydligare
längd och storlek voro nödvändiga till uppgräfvandet af de
saftrika rötterna på södra Afrikas torra slätter.
En högst märkvärdig utveckling af hörntanden finna vi
slutligen äfven hos narhvalen, der den är förvandlad till en
vågrätt framskjutande, skrufformigt vriden och spetsigt
utlöpande elfenbenslans, som hinner två tredjedelar af kroppens
längd.
Man har påstått att narhvalen betjenar sig af detta
fruktansvärda verktyg till att genomsticka simmande fiskar och
bläckfiskar, hvilka utgöra hans hufvudsakligaste föda, men vida
sannolikare är dock att det blott tjenar honom till vapen mot
hafvets jemnbördiga kolosser. Sällan äro öfverkäkens båda
hörntänder på ett så väldigt sätt utbildade, den högra är
merändels förkrymplad eller saknas äfven helt och hållet.
Betrakta vi de olika fyrfotadjurens magbildning, så finna
vi den öfverallt icke mindre beundransvärd och ändamålsenlig
än de efter lefnadssättet modifierade tänderna. Hos köttätarne,
som enligt regeln blott förtära lättsmälta, kraftiga födoämnen
i ringare mängd, var en enkel mage tillräcklig, men hos de
gräsätande fåren och oxarne erfordrades en mycket mera
komplicerad apparat för att ur det hårdsmälta fodret utdraga de
blott sparsamt deruti innehållna närande ämnena. Här består
derför magen af fyra afdelningar, som icke blott till formen
äro skiljda från hvarandra, utan äfven olika till sin struktur
och sin inre ytas beskaffenhet.
Den väldiga vommen upptager som en förrådskammare
det groft tuggade fodret och meddelar det i små portioner åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
