- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
64

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - V. Kapten Lars' strid med skinkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

in. Kaptenen och Stjernstråhle vågade icke bruka våld, ty,
oaktat mannens bedyranden, misstänkte de fortfarande att
äventyrsriddarna och kavaljererna lågo på lur någonstädes i
närheten.

Knappast hade tavernaren kommit in i källaren, förrän han
av fasa slog händerna samman och utbrast:

— Ach, mein Gott! Mein Gott! Vad han I gjort. Slagit
botten ur mitt bästa fat och låtit ölet flöda ut.

— Son av en åsninna! Tror du vi låta gott rostockeröl
rinna på golvet. Ditt öl var gott. Min komplimang för
detsamma! Men sedan vi tömt fatet, slog vi botten ur tunnan.
Något roligt ska’ man ha.

— Och druckit ur ett helt stort fat på en vecka. Ach, mein
Gott! Jag är en ruinerad man!

— Och hälften ur det andra också, tröstade kapten Lars.

— O!... O!... Jag är ruinerad ... ruinerad! tjöt
tavernaren.

— Tig, hund! Vad var det du ville säga?

Då hämtade sig den stackars tavernaren från sin
förskräck-kelse. Han erinrade sig den överenskomna planen, och han
sväljde sin ilska.

— Som ädla riddersmän komma messieurs naturligtvis att
betala ölet?

— Naturligtvis.

— Så jag behöver ej vara orolig för den saken?

— Inte ett dugg.

— Och då kanske messieurs i förhoppning på vänskaplig
uppgörelse ville stiga ut ur denna dystra källare och äta en
god måltid i min sal.

— Vi äro nöjda med korridoren, svarade kapten Lars.

Tavernaren drog sig mot dörren och kapten Lars och
Stjernstråhle följde efter, blickande på korvtallriken som
jakthundar på en rapphönskull. Men knappast hade de kommit
utanför rummet, då tavernaren gav till en vissling och försökte
stänga dörren.

Men Stjernstråhle var honom för snabb. Han kastade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free