- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
203

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - IV. Trosskärran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203’

— Och hette Anders...

— Utmärkt!... Och pl grund därav drar du den fasta
slutsatsen att det är jag som är pappan? Ty jag heter också
Anders, har ljust skägg och är en svensk soldat... Hör du,
Benranglet, frågade Hjelm försmädligt — han behandlade den
gode ryttmästaren med dennes benägna tillåtelse såsom fullt
jämställd kamrat — börjar din hjärna torka ihop under din
skalliga hjässa?

— Åh, håll inne!

— Tror icke ryttmästarn, att det finns fler svenska
soldater än jag?...

_ i

— Som ha ljust hår och ljusa knävelborrar?...

_ !

— Och som heta Anders?

— Visst tror jag det, röt Benranglet. Men jag fick den
uppfattningen, att det var dig Clärchen menade.

— Det var lögn, med förlov, ryttmästare.

— Ja kanhända.

— Icke kanhända utan säkert, brummade Hjelm. Och för
övrigt borde hon väl känt igen mig vid första ögonkastet...

— Ja, sannerligen skulle hon icke det? Förlåt mig, vän
Hjelm! Men nu tala vi icke mer om den här historien. Saken
har skett och pilten behöver en pappa. Vem den rätte är vet
icke Clärchen själv ... Hör du, Hjelm, låt oss, fyra kamrater,
uppfostra honom gemensamt. Han blir Brigadens son och till
farbröder får han alla dess soldater.

— En utmärkt idé! Ja, låt oss göra det! yttrade Hjelm och
räckte handen till Benranglet.

I detsamma hördes Clärchen klappa i händerna.

— Nu är maten färdig, mina herrar.

Benranglet och Hjelm gingo dit.

— Men det här var då bra magert, kära Clärchen, yttrade
den förre vid åsynen av det torkade salta köttet och några
ostkanter. — Har du ingenting annat att bjuda oss på i kväll.

— Åh jo, kanhända, svarade Clärchen och log. Men det
hade jag egentligen tänkt spara till en middagsrast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free