Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VII. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258’
Två av soldaterna sprungo upp från tofterna.
— Sitt stilla era drumlar! röt Hjelm och gav dem var sin
örfil så att de dumpo ned på botten.
Hjelm tog av sig hatten.
— Stoppa du till hålen så skall jag ösa! yttrade han till
Stjernstråhle ... Och ni andra där, ös alle man! Gör som jag!
Inom några minuter var båten läns och hålen tillstoppade.
Men knappt hade detta skett förrän åter ett par kulor
kommo susande och genomborrade skrovet.
— Stoppa till! Stoppa till!
Stjernstråhle slet åter en flik ur sin tröja och tätade båten.
En soldat fick en kula i huvudet och ramlade baklänges
från toften.
— Dog han? frågade Hjelm och lutade sig över honom.
Kulan hade genomborrat pannbenet och trängt in i hjärnan.
— Han är tydligen död. Vi måste kasta honom i floden.
Liket hyvades över bord.
— Du får ta hans åra, yttrade Hjelm till Stjernstråhle.
Denne slog sig ned på toften och högg i.
I susande fart flög båten över vattnet. Kanonkulor slogo
gång på gång ned i närheten. Ingen träffade lyckligtvis. Men
flera gevärskulor genombröto skrovet, så att det till sist såg
ut som ett såll.
Hjelm passade dock på att täta, ehuru han icke kunde hindra
att vatten så småningom sipprade in, och snart sutto de
allesamman i vatten till över fotknölarna.
Hur mycket han än öste steg likväl vattnet, och snart räckte
det ett gott stycke upp på vadorna.
— Nå vi icke stranden inom en halvtimma, vet jag icke, hur
det går, mumlade han bekymrad. Ro gossar! Ro så det brakar
i armarna, ropade han till soldaterna.
Och dessa höggo i så att årorna stodo spända som bågar.
Det var nu fullt mörker, men blixtarna från Torstensons
kanoner lyste dem väg. Vattnet nådde nästan upp till knäna.
Knappast någon enda ombord trodde att de skulle kunna nå
stranden. Hjelm hade borttagit banden från den fångne
spanjorens ben och satt honom på en toft; men armarna vågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
