Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337’
sikte, men förrän på en halv mils avstånd från lägret var det
icke skäl att angripa honom.
Benranglet med sina ryttare gav sig i väg. Han red en lång
krokväg åt söder för att komma förbi fienden utan att
märkas. Sina män skickade han i förväg till ett förut bestämt
ställe och red själv med två ryttare i jämnbredd med fienden
på så långt avstånd, att han nätt och jämnt kunde skönja dem.
En och annan gång, då utsikten vidgade sig, kunde han långt
borta skönja ett dammoln, som han visste härrörde från Hjelms
trupp.
— Ännu är det för tidigt att angripa, tänkte han. Men
kommer han bara på lämpligt ställe, skall det icke töva och
då har jag honom. -
Äntligen var platsen funnen. Några skogsdungar skymde
dem från den omgivande trakten.
— Rid i sporrsträck till kapten Hjelm och tillsäg honom,
att han, så fort hästarna förmå springa, skyndar hit! befallde
han en av sina soldater.
Denne sprängde i väg.
Ännu en kvarts timma väntade Benranglet. Då ansåg han
ögonblicket vara inne.
Obekymrade redo de fientliga ryttarna vägen fram i den
heta sommardagen.
Benranglet ordnade sina män och gav signal till anfall. Som
en stormvind rusade svenskarna fram ur skogsdungarna mot
fienden. Då dessa sågo det oväntade anfallet formerade de
genast linje och satte sina hästar i galopp för att mottaga stöten.
Sammandrabbningen blev fruktansvärd. Hjälmar och skallar
klövos, ryttarna tumlade av hästarna och dessa reste sig över
ända.
I spetsen för den fientliga truppen red en ung officer. Den
hade Benranglet tagit sikte på. Han sporrade sin häst rakt
på honom.
Den unge officeren riktade ett väldigt hugg mot Benranglets
huvud, men denne slog värjan ur hans hand. Han ville icke
döda officeren, endast taga honom till fånga, ögonblickligen
drog officeren upp sin pistol och riktade den mot Benranglet.
22 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
