- Project Runeberg -  Gutniska urkunder: Guta lag, Guta saga och Gotlands runinskrifter /
xv

(1859) [MARC] Author: Carl Säve - Tema: Runic inscriptions
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett annat ställe, sannolikt äfven med förderfvad text, förekommer i k. 20: 14, der det handlar om oäkta sons arf, och hvarom stadgas, att ingen sådan genom något slags bevisning i afseende på sin börd kan vinna rätt till arf, såvida han ej har infödd Gotländsk både fader och moder, och han bör då bevisa med skrifven ättartafla, att tre af hans förfäder efter hvarandra äro Gotländske, hvaruppå uti A. följer: (15. 39) þa liautr sun þairi þriggiu lutu meþ niþium. Då detta ser ut att innehålla grammatikaliska orimligheter, så föreslår Schlyt. att läsa: þ. l. s. þan(n) þriþia lut m. n., samt öfversätter: då ärfver den sonen en tredjedel med slägtingarne. Kanske har också häruti träffats det rätta, då detta stadgande, sålunda förstådt, i det närmaste lär stämma in med hvad andra lagar bestämma i liknande fall. Men om det icke vore alldeles omöjligt att antaga, att en annan slags arfsrätt i förevarande fall kunde hafva gällt på Gotland, hvilkets lag ändock innehåller åtskilliga andra egendomliga bestämmelser, så kunde man äfven tänka sig ett annat sätt att tolka detta svåra ställe, hvarvid vida mindre våld gjordes på språket i texten. Man ändrar då blott slutbokstäfverne i de två första af de tre tvistiga orden, och meningen får denna lydelse: þa liautr sun þaira þriggia (g. pl.) lutu (a. pl.) miþ niþium; då ärfver (eg. ljuter, får) sonen desse trennes (nl. förfäders) arfslotter med (de öfrige) slägtingarne, d. v. s. en sådan son får då, i mon af sin närhet i slägten och i förhållande till öfrige medarfvingars antal och rätt, taga arf efter sina förfader i tre led, men icke längre tillbaka, t. ex. om det skulle utgå från det fjärde ledet. Skulle icke något sådant låta tänka sig såsom en möjlighet?

Ännu ett par sådana dunkla ställen må vidröras. I början af k. 13 handlas det om den, som efter begånget dråp, begifver sig in uti sin utsedda fredskrets (banda). Det bestämmes huru gränsen bör dragas genom skogen midt emellan de tre gårdar (haimþorp), som få ligga inom denna hans fredskrets, och andra gårdar, som (7. 33) "annat vegscogs liggia", såsom det står i A., hvaremot B. har det begripligare "annan wegh till schogs" &c., och hvilket Schlyt. också öfversätter: som ligga på andra sidan om skogen. Häremot är intet att anmärka, liksom ej häller mot läsningen i B., utom att man väl också kan tänka sig, att vegs, äfven utan præp. til, kan tagas såsom ett slags adv., liksom t. ex. 19. 26 laþigs om våren (g. sg. af ett gammalt laþigr m., vår, Gotl. lading m., Dalska lådig och låding m.), m. fl. — Uti k. 39 säges, i fråga om qvädinsord: Skymfar man annan med sådana inför hela socknen &c. (26. 10) ok far asannat gart, þa byti hann &c. Att här blott saknas ett nekeord, synes antagligt, och är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:39:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gutniska/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free