Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstöra och uttränga alla de ålderdomliga
minnesmärken, för hvilka de varit berömda i nära ett tusental år.
Förbi Verona, en af Italiens äldsta städer och
hufvud-punkten i den berömda fästningsfyrkant, som skyddar
landets norra gräns, och Bologna — la grassa den
minnesrika lärdomsstaden, med Europas äldsta
universitet, gick färden alltjämt oafbrutet mot söder. På de
större stationerna syntes redan öfverallt röda korsets
tecken uppsatt utanför väntsalarna, och då de söderifrån
kommande tågen brusade in till perrongerna, vimlade
där af sjuksoldater och sköterskor, som raskt och
målmedvetet togo hand om de stackars delvis svårt sjuka
och sårade flyktingar, hvilka i sin vansinniga förskräckelse
hade räddat sig ända hit upp till norra Italien. Inne i
väntsalarne väntade bår vid bår för dem, som behöfde
bäras till sjukhusen. Där anlades utan onödigt dröjsmål
nya förband, där talades vänliga tröstande ord, där
delades kläder och skodon ut, och där täflade hvar och
en om att göra lidandet och sorgen så lätt som möjligt
att bära för alla de stackars pröfvade människor, som nu
skilda från sina kära, om hvilkas yttersta öde de
kanske ännu sväfvade i pinande ovisshet, voro anvisade
till den offentliga barmhärtigheten.
Här på dessa stationer fick jag ett första begrepp om
huru jordbäfningen vid Messinasundet, af hela Italien, af
alla partier, af hög som låg, rik som fattig uppfattats
som en landsorg, en nationalolycka. Allt från det
ögonblick jag befann mig i Italien och först hörde dess vackra,
klingande språk talas, förstod jag, att inga italienska
hjärtan förblifvit orörda. Att jag befann mig i en atmosfär,
som var genompyrd af denna vackra allmänmänskliga
samhörighetskänsla, hvilken vi jordeväsen så sällan känna
ack, tyvärr endast så sällan, och då oftast blott när
olyckan klappar på dörren men, som då ock
ändtli-gen öppnar alla sinnen på vid gafvel i gemensam sträfvan
att få göra godt, att få stödja, återupprätta och lvckliggöra...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
