Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tusen man soldater här var som en droppe i hafvet. Det
skulle ännu behöfts femtio, ja hundratusen!
Jag låg länge och tänkte hit och dit. Nere ifrån
hamnen hördes då och då ett svagt eko, då skeppsklockorna
slogo glasen. Hvarje halftimma var lång som en
evighet, en evighet. Och jag kunde inte somna, kunde inte
ens bli sömnig...
Plötsligen tilltalades jag af amerikanaren. Han hade
dittills legat tyst som i djupaste slummer. Hade inte
rört en hand eller fot. Men nu halfsatt han på sina
armbågar och stirrade på mig. Han ville veta, om jag
sof eller hade sofvit. Själf hade han inte fått en blund
i ögonen. Det var endast italienaren, som kunde sofva.
Han sof hvarje natt; sof som en stock. Generades
hvar-ken af liklukten eller något annat!
Efter en liten stund lade sig amerikanaren ned igen.
Men jag hörde honom sucka, stöna och vrida sig. Del
var, som om han plågades af dåligt samvete. Som om
något prässade på honom och ville ut. Som om han
utkämpade en bård inre strid med sig själf.
Efter en stund började han åter tala. Orden kommo
ett och ett, långsamt och tvekande, som om han talade
för sig själf. Och jag tyckte mig märka, att han hade
gråten i halsen.
Ni har inte somnat än, — sade han. — Ni plågas väl
utaf dagens minnen? — Det gör jag också... Kan inte
låta bli att tänka på en liten hvit råtthund, som jag
sköt i morse... Han var instängd i ett litet hvalf, som
hade hållit stånd mot jordbäfningen... Porten kunde
inte öppnas utifrån... Den var tillbommad med väldiga
järnstänger, som sutto på insidan... Men nere i porten
var ett litet fyrkantigt hål... Och genom detta hål sträckte
den lille hunden ut nosen och skällde. Han stod där
i öfver åtta dagar och skrek på sitt sätt på hjälp...
Han tiggde och bad, tiggde och bad... Jag gick förbi
honom hvarje morgon och afton.. Och så fort jag kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
