Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrotningskriget mot valarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att denna hval icke helt och hållet utrotats
beror därpå, att fångsten af den ännu värdefullare
grönlandshvalen (Balaena mysticelus) tog sin
början medan ännu något af den förra fanns kvar.
Denna fick nu vara i fred och torde ännu existera
i ett mindre antal djur.
Fångsten af grönlandshvalen tog sin början
omkring 1612 i farvattnen kring Spetsbergen,
mellan Spetsbergen och Grönland, samt sedan
äfven i Davis Strait, Baffins Bay och angränsande
sund. Den fortsattes i ytterligt stor omfattning i
öfver 200 år, men idkas numera hufvudsakligen
i Ishafvet närmast Beringssund samt i de sund,
som från väster utmynna i Baffins Bay, på det senare
stället allt mera förlorande i betydelse.
Det är en ståtlig syn att se en grönlandshval
»blåsa», och författaren har haft att fröjda sig åt
denna syn väster om Spetsbergen 1870. Den varma
fuktiga luft, som utstötes genom spruthälen,
kondenseras i den kyliga omgifningen genast till
ånga, och denna stiger så högt upp, all man på
något afstånd i första ögonblicket tror sig skåda
seglen af ett stort fartyg. Men i nästa ögonblick
är synen försvunnen, och man förstår, all det var
en hval, som »sprutade». Det är just denna
andning, som varskor hvalens fiender om hans
närvaro och som underlättar hans förföljande. Huru
en grönlandshval fångades och dödades, beskrifves
efter äldre författare i Chydenius redogörelse för den
svenska expeditionen till Spetsbergen 1861, en
beskrifning, som vi här tillåta oss återgifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
