Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalrossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick ej mindre än fem hål och måste skyndsamt
återvända till fartyget. »Det bästa försvar i denna
kinkiga belägenhet», säger Scoresby, »är att kasta
sand i djurens ögon, då de öfvergifva båten och
skingra sig.» Ett i sanning omänskligt förfarande!
Ett äfventyr på Buchans och Franklins
expedition 1818 må här anföras. En båt hade
anfallit en på is sofvande hvalrosshjord, »men djuren
rusade med sådan fart ut i vattnet, alt manskapet
måste gifva vika och släppa dem fram. Komna
i vattnet började de ett så vildt och ihärdigt
anfall mot båten, att man ej hann ladda bössorna,
utan med yxor och lansar fick värja sig så godt
man kunde, ända till dess en, som hade ett
laddadt gevär, aflossade detta mot munnen af den,
som enligt allas öfvertygelse ledde anfallet, hvarpå
detta upphörde och alla samlade sig omkring den
sårade och simmade bort med stor fart,
bokstafligen bärande upp honom med sina tänder.
Endast en liten unge utan tänder stannade kvar,
fortsatte anfallet med raseri och rusade med
hufvudet mot båten. Sårad af flere lansstygn
upphörde han likväl ej med sina anfall och förföljde
sina motståndare tills han blef dödad.»
»Honan har stor tillgifvenhet för sin unge,
ofta ser man henne i faran fatta honom under
sin framfot, trycka honom intill sitt lif, dyka ned
och åter komma upp bärande honom på ryggen.
Blir han först fångad, söker hon att återhämta
honom ur båten, och hvalrossjägarne veta omtala
ett tillfälle, då hon fattat harpuneraren i stället
för ungen under sin fot och dykt flera gånger ner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
