Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalrossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiktighet iakttogs, d. v. s. om man närmade sig
stranden, där djuren voro samlade, vid
frånlandsvind och med lansstyng dödade först dem, som
lågo närmast vattnet, kunde man sedan utan
svårighet slakta de öfriga, hvilka genom sina dödade
kamraters kroppar hindrades att nå hafvet.
Numera inträffar ett dylikt tillfälle till fångst ytterst
sällan, och det finnes berömda hvalrossnäs, på
hvilka man fordom hvarje år träffat hundratals
djur, i hvilkas grannskap man nu ej ser ett enda.»
Lika litet som hvalarna går hvalrossen
människan i vägen eller förorsakar henne, vare sig
direkt eller indirekt, någon skada. Men hans
späck, hud och betar kunna af henne användas,
de hafva penningvärde, och därför måste hvalrossen
dö. Och det sätt, hvarpå dödandet utföres, är
lika obarmhärtigt och grymt som i fråga om
hvaldjuren. Ett anförande af Nordenskiöld må i
samband härmed återgifvas: »Ungen följer länge sin
moder och skyddas af henne med synbar
ömhet och starkt framträdande moderskärlek.
Hennes första omsorg, då hon är förföljd, är
därför att rädda ungen, äfven om detta måste ske
med offer af eget lif. En hvalrosshona med unge
är nästan alltid förlorad, om de upptäckas från
en fångstbåt. Huru ifrigt hon än med stötar och
knuffar söker draga ungen undan eller att
vilseleda förföljarna genom att dyka ned med honom
under framlabben, upphinnes han dock oftast och
dödas. En dylik jakt är i sanning grym, men
fångstmannen känner i sitt yrke ingen
skonsamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
