Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsuttern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lekfullhet öfverträffar det alla andra af de djurslag,
som kunna lefva såväl i hafvet som på land.
När det går upp ur sjön, bortskakar det som en
hund vattnet från sin päls och putsar därpå som
en katt sitt hufvud med framlabbarna, stryker
kroppen, bringar håren i ordning, kastar hufvudet
af och an, betraktande sig själf och sin vackra
päls med synbart välbehag. Djuret är så ifrigt
sysselsatt med denna putsning, att man därunder
lätt kan nalkas och döda det. Undgår han ett
anfall, så gör han de löjligaste åtbörder mot
jägaren. Han ser på honom och lägger därvid ena
foten öfver hufvudet, liksom för att skydda ögonen
mot solljuset, kastar sig på ryggen och skrapar
sig, vänd mot sin fiende liksom hånande, på
buken och låren. Hanen och honan äro
hvarandra mycket tillgifna, omfamna och kyssa
hvarandra som människor. Honan är ock mycket kär
1 sin unge. Anfallen, lämnar hon den aldrig i
sticket, och när fara ej är å färde, leker hon med
den på tusen sätt, nästan som en barnkär moder
med sitt barn, kastar den ibland upp i luften
och tager emot den med framfötterna som en boll,
simmar omkring med den i sin famn, kastar då
och då ut den för att låta den öfva sig i
simkonsten, men tager den till sig under kyssar och
smekningar, då den blir trött.»
Då de sofva på land ligga de hoprullade som
hundar. Hafsuttrarne lefva »helst familjevis
tillsammans: hane, hona och ungar, dels halfväxta,
dels helt späda. Föräldrarnes kärlek till de senare
är så stor, att de för deras skull utsätta sig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
