Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarhundar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i dag på morgonen så dålig som någonsin och
befriades vid middagstiden ur sitt elände. Denna
eftermiddag strax sedan vi börjat marschen
störtade ’Gus’ alldeles utsliten, och just före vår halt
föll äfven ’Kid’ till vår ännu större sorg. Man
kunde nästan gråta öfver den sista, han hade
arbetat hela tiden som en trojan, och hans tappra
lilla hjärta höll honom uppe, tills benen sveko
honom, och han föll för att aldrig mera resa sig.»
Till slut återstodo endast två hundar, och äfven
dessa måste dödas, icke därför att man ej mera
hade nytta af dem eller emedan de voro »till
besvär», utan emedan en af de tre vandrarne illa
angripils af skörbjugg, hvarföre alla ansträngningar
mäste göras för att rädda dennes lif, ty äfven de
båda andra hade börjande sjukdomssymptom.
»Det skar mig i hjärtat att gifva befallningen, men
det mäste ske, hundarna skola dödas på
morgonen.» ... »Denna morgon fördes ’Nigger’ och
’Jim’ ett kort stycke från tältplatsen och dödades.
Detta var den sorgligaste tilldragelsen af alla, jag
tror att vi alla tre kunde hafva gråtit. Detta var
slutet af vårt hundspann, finalen till ett sorgespel,
jag önskar att jag sluppe att skrifva därom. Äfven
under våra svåraste pröfningar hoppades vi alltid
att kunna föra några af djuren åter. Först trodde
vi, all del skulle bli nio, så sju, så fem, och ända
till det sista trodde vi säkert, att vi skulle vara i
stånd all återföra dessa två.» Stackars djur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
