Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga af sig sin rock och breda den öfver hunden
för att denne ej skall frysa, likgiltig för huru det
går med honom själf. Men då jag själf är —
eller varit — jägare, kan jag för öfrigt icke yttra
mig om de egenskaper hos dessa, som jag funnit
så tilltalande, ty det kunde då invändas, att jag
icke är ojäfvig.
I angreppen mot idrottsjägarne har man åter
och åter betonat, att de jaga för att döda och
följaktligen finna ett nöje i dödandet. Att
dödandet är jaktens slutmål är fullt riktigt, men den,
som tror att nöjet ligger just i detta, tar
grundligt fel. Vore dödandet hufvudsak, då skulle man
ju äfven finna samma nöje i att skjuta tama höns,
ankor eller nötkreatur som att skjuta rapphöns,
änder och rådjur. Nej, nöjet ligger däruti, att
jakten, i detta ords rätta bemärkelse, är en
naturlig och stärkande idrott, där man sent omsider
når ett föresatt mål. Det är samma känsla, som
lockar bergbestigaren. Vägen till bergets topp är
besvärlig och ansträngande, kanske till och med
farlig, men desto större tillfredsställelse är det då
målet är nådt. Så känner äfven jägaren, och
därföre njuter han desto större tillfredsställelse, ju
svåråtkomligare eller farligare det nedlagda
villebrådet är. Själfva dödandet är af mycket
underordnad betydelse, liksom detta ju endast är ett kort
moment i själfva jakten. Jag minnes från min
ungdom i Skåne, huru jag gjorde allt för att öfverlista
vildgässen, hvilka såsom bekant äro särdeles sluga
och vaksamma. Jag gick upp tidigt på
vintermorgnarna när det ännu var mörkt, gick ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
