Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från andra håll, att en total fridlysning icke skulle
medföra önskadt resultat.
Den fråga, som jag nu går att vidröra, har
blifvit mycket diskuterad och är nog så ömtålig.
Det gäller morkulljakten om våren, eller det
skytte, som idkas på de om aftnarne i skymningen
sträckande morkullhanarne. De flesta jägare sätta
stort värde därpå, ty det är den första nytillåtna
jakten på året. Bössan, som hvilat under vintern,
får nu åter göra tjänst, och härliga äro
våraftnarna, då naturen efter sin långa vintersömn åter
vaknat till lif. Det är i midten af maj, fåglarne
sjunga, man får glädja sig åt vårblommornas
fägring och de nyss utslagna björkarnas doft. Äfven
morkullhanarne glädja sig och flyga fram öfver
trädtopparna. Men jägaren, som vet hvar draget
går fram, är påpasslig, och så blir den ena efter
den andra af fåglarna skjuten.
»Morkullan lefver i ett slags engifte», säger
Kolthoff. »När hanen om våren knutit hymens
band, håller han sig troget till sin maka, är dag
och natt i hennes sällskap. Endast morgnar och
aftnar lämnar han henne under några minuter
för att företaga sin kärleksdans i form af en
rundresa, och mellan hvarje sväng han gör kring
skogen, besöker han sin sköna.» Det är under
denna »rundresa», som han utan barmhärtighet
skjutes bort.
Som bekant anses morkullans kött såsom en
stor läckerhet, men jag är för min del benägen
att instämma med Kolthoff, som menar att detta
är en fördom. »Vi hafva ärft tron på att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
