Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 6. En afgrundsinteriör vid belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’1735
hvarigenom hela hans lif blef ett mästerstycke. Den,
som sett Clubin vid detta skeppsbrott, skulle trott sig se
en triumferande afgrundsande.
Han hade lefvat hela sitt lif för att hinna denna minut.
Hela hans person uttryckte detta ord: »Ändtligen!»
En hemsk fridfullhet låg hvit och ljus på denna mörka
panna. Hans matta och uttryckslösa ögon, inuti hvilka
man tyckte sig se en skiljevägg, blefvo djupa och förfärliga.
Branden i det inre af denna själ kastade i dem ett återsken.
Det inre tanke- och känslosätet har, liksom den yttre
naturen, sin elektriska spänning. En idé är en åskblixt. I
framgångens ögonblick öppna sig de moln af tankar, som :
förberedt den, och en gnista springer ut från dem. Att
inom sig äga det ondas klo och känna ett rof sitta fäst
i den, det är en lycka, som har sitt strålande leende. En
dålig tanke, som triumferar, sprider ett glädjeskimmer
öfver ett ansikte; vissa lyckade beräkningar, vissa
uppnådda syften, vissa känslor af grym lycka framkalla i ett
människoöga hemska ljuseffekter. Det är en jublande
ovädersstorm, en hotfull morgonrodnad. Det kommer från
ett mörkt och molnhöljdt samvete. s
Det blixtrade till i detta öga.
Denna blixt liknade intet af hvad man ser lysa
däruppe eller härnere.
"Den hittills komprimerade skurken hos Clubin
exploderade.
Clubin betraktade det omätliga mörkret och kunde
icke återhålla ett sakta och hemskt skratt.
Han var då fri! Han var då rik!
Hans okända kvantitet var således funnen, han hade
löst sitt problem.
Clubin hade god tid på sig. Floden steg och uppehöll
följaktligen Durande, som den till sist skulle lyfta af grundet.
Fartyget stod säkert fast på grundet och löpte ingen fara
att sjunka. Dessutom måste han lämna slupen tid att
aflägsna sig, att gå under kanhända; Clubin hoppades det.
Stående på vraket med korslagda armar, njöt han af
denna enslighet i mörkret.
Skrymteriet hade under trettio år tyngt på denna man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
