Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 2. Förtviflan som talar och förtviflan som är stum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
den saken är mycket enkel: jag gick efter er. Ni är
tjuguett år. Här ilandet kan man, då personerna äro myndiga,
vara gift på en kvart. Låt oss följa stigen utmed stranden;
den är gångbar; hafvet stiger inte förrän vid middagstiden.
Men nu genast; följ mig!»
Déruchette och Ebenezer tycktes rådfråga hvarandra
med blickarna. De stodo orörliga bredvid hvarandra, de
voro som berusade. Det ges en dylik sällsam tvekan vid
randen af denna afgrund, lyckan. De förstodo utan att
förstå.
»Han heter Gilliatt», sade Déruchette sakta till
Ebenezer.
- Gilliatt återtog med någonting befallande i tonen:
»Hvad vänta ni på? Jag sa’ ju åt er att följa mig.»
»Hvart?»frågade Ebenezer.
»Dit.»
Och Gilliatt pekade på kyrkans tornspira.
De följde honom. Gilliatts steg voro fasta, deras
vacklande.
Allteftersom de kommo tornspiran närmare, syntes
på Ebenezers och Déruchettes rena och sköna ansikten
gryningen till något, som snart skulle bli ett leende.
Kyrkans närmande kastade sitt ljus öfver dem. TI Gilliatts
ihåliga blick var det natt. Man kunde trott sig se ett spöke,
som ledde två själar till paradiset.
Ebenezer och Déruchette gjorde sig icke riktigt reda
för hvad som nu skulle komma att ske. Denna mans
uppträdande var halmstrået, som den drunknande griper
efter. De följde Gilliatt med förtviflans hörsamhet mot
den första bäste, som ger en utsikt till räddning.
Déruchette, mera oerfaren, var därför äfven mera tillitsfull.
Ebenezer tänkte. Déruchette var myndig, formaliteterna
vid det engelska äktenskapet äro mycket enkla, i
synnerhet i landsändar med mera ursprungliga lagar och
författningar, där församlingarnas kyrkoherdar ofta ha en nästan
godtycklig myndighet. Men skulle väl trots detta
domprosten samtycka till att viga dem utan att ens
underrätta sig om huruvida farbrodern gifvit sitt bifall? Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
