Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1648: aug.—1649: nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Krivitz. Den 11 ginge vi därifrån och komme till
Parchim, där vi låge och hvila våra hästar och
väntade, att vi skulle få någen lägenhet till att få gå till
armén med. Och efter där inte var någen som så hastigt
gick uppåt, tog min man sitt eget folk och några
officerare, som ville till armén, och gjorde där itt litet parti
af och tog mig med sig.
Och ginge vi den 25 ifrån Parchim i Mecklenburg
och till Grabow. Och den 26 komme vi till Dömitz. Där
finge vi 20 musketerare med oss och ginge den 27 öfver
Elben med pråmar och Dannenberg förbi och låge i en
liten fläck i Drömlingen het Bergen om natten.
Och ställte min man ut sina vakter af vårt eget folk
på alla vägar, att ingen skulle falla oss in om natten.
Och rätt som min man har lagt sig, kom en in och sade,
att det var larm. Och stege vi strax upp, ty vi vore
inte afklädde. Och när han kom ut, hade di några ved
vakten, som vore komna ridandes, och de mente att det
var af Blinda Valentins parti. Men när min man rätt
fråga därefter, så vore di öfverste Kuno Uldrik Pentz’
tjänare och ville följa oss till armén, det de ock gjorde.
Och ginge vi den 28 igenom Drömlingen och komme
till Salzwedel den dagen. Och ville di ingalunda hafva
släppt oss in; men sedan di såg dronningens pass, komme
vi in och blefve där om natten och låge i ett värdshus.
Och när vi hafva ätit och ginge ifrån bolet, kom värden
in och hade ett fat med valnötter och ett med äpplen och
bad mig sittja ved nedersta ändan; men han satte sig i
högsätet, och di bästa äpplen och nöttren åt han själf opp.
Och min man stog ved skorsten och log åt mig, att jag
så såg på värden; ty jag tyckte, att han var någet för
näsevis, ty jag var inte van ved tocke folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
