Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
går bara från den ena tillvarelseformen in i den
andra, sade hon med sin självsvåldiga sorglöshet.
— Tillblivelsen är då inte en så lätt sak, att
den kan bagatelliseras, sade han och såg uppåt
seglet för att se, om vinden fyllde det.
— Tänk bara på hur mycket vånda och smärta
varje människas inträde i den här
tillvarelseformen kostar, fortfor han. Och som det är en
annan, som utstått det för min skull, är det bara
ännu mera skäl att sätta värde på tillvaron, än
om jag lidit mig hit själv.
Han talade så naturligt och var så
absorberad i sin tanke, att han ej genast märkte
rodnaden, som steg upp på hennes kind och
djupnade.
Den var lätt och flyktig först och skulle strax
ha förgått igen — som den brukade — om hon
inte kommit att tänka på, hur innerligt dum
den måste förefalla honom. Han skulle tro, att
hon var pryd, och det var hon då minst av allt.
Hans uppfattning var så fin, och den hade
träffat hennes lättsinniga ringaktning av livet sorn
en förebråelsé. Men det var ej för den hon
rodnat utan för medvetandet om, vad hon känt i
dödsfaran därute på havet. Hade de blivit kvar
därute, skulle de ha fått följas åt i döden. Det
hade varit nog för henne. Men för honom skulle
det tydligen ej ha varit det, och därför ville hon
för ingen del, att han skulle ana, vad hon känt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
