Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
10.
Under de följande dagarna var Gunnel tyst,
förstämd ocli nedslagen.
Han försökte muntra upp henne, men det
ville ej gå, och det brukade annars vara lätt.
— Hur är det, Gunnel! frågade han ömt.
Och då brast hennes tystnad, och allt hennes
bekymmer kom fram.
— Du har förkrossat mig med den där
glimten du gav mig av ditt inre. Jag skulle aldrig
ha bett om den, den bländar mig. Jag är dig
ovärdig, ovärdig. Jag är tanklös och världslig,
känner ingenting av det, som besjälar idig. Hur
skulle vi kunna bli ett?
— Ah, älskade, kärleken övervinner allt.
— Men jag kan inte leva av din erfarenhet
och har ingen egen. Du skall fordra, att jag
följer dig, och jag skall ej kunna. Försökte jag,
så bleve det hyckleri.
Hon var så upprörd, att orden knappt blevo
förståeliga.
— Älskade, jag skall ingenting fordra av dig,
hyckleri minst av allt.
— Det är ett svalg mellan oss. Jag har nog
anat det, men först nu ser jag ned i det. Du
skall fordra, att jag skall komma över det till
din sida — men jag kan inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
