Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Då fogade han sig och stod stilla.
Men det lätta trycket av hennes händer på
hans axlar, hennes livfulla ansikte så nära hans,
hennes glittrande uttrycksfulla blick i hans
förvirrade honom, det snurrade runt för hans ögon.
— Låt vara, Gunnel! mumlade han
överväldigad.
Det kom en undran i hennes blick, så blev den
skygg och öm. Hon släppte sitt tag, vände sig
tyst om och började gå igen.
Han följde efter med blicken fängslad vid
hennes ståtliga och dock så flickaktiga gestalt.
Hennes gång var kanske det för henne mest
karaktäristiska, den speglade hennes
sinnesstämning och var växlande som den. Var hon glad
och upprymd, då blev gången dansande och
elastisk. Var hon i beslutsamt och energiskt lynne,
då gick hon, som om hela världen hört henne
till. Var hon vek, fick hennes gång något så
mjukt och smekande. Men var hon ur
jämvikten, då blev den osäker, och var hon blyg eller
medveten om sig själv, då blev den stel.
Där hon gick framför honom nu, gick hon,
som om hon varit osäker om vägen, fast den
var tydlig. Och hon snubblade över
trädrötterna, som om hon ej sett dem. Men hennes
hållning hade dock en påfallande stelhet.
Just detta litet bristfälliga hos henne gjorde
hans ömhet för henne intensivare, och det kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
