Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
honom att så oväntat yrka på ett snart giftermål.
Han hade ej gjort det med kärlekens ömma
en-trägenhet, utan vredgat, med kärv stränghet,
som om det gällt att trotsa någon.
Hon funderade skarpt på vad eller vem, som
rört upp honom.
Hon själv hade ej gjort det, det kände hon,
ty hans kärlek för henne hade varit om möjligt
mer skälvande öm än någonsin.
Men ändå måste det på något sätt ha haft
med henne att göra, ty blott det, som tog tag i
hans ömmaste, kunde uppröra honom så. Och
hans ömmaste det var ju hon.
Hon ja — och ett till, hans Gud.
Hon rynkade pannan i grubbel, där hon satt
halvt avklädd på sängkanten och mekaniskt
upplöste håret.
Det hade varit något av konflikt i hans
sinnesstämning i kväll.
Hade hans Gud och hon kommit emot
varandra?
Det var inte möjligt. Hon ville ju alls inte
stå honom i vägen i hans inre liv, och det hade
hon tydligt sagt honom. Hon hade den
djupaste vördnad för hans gudsliv, och det visste han.
Men hon levde det ej.
Kunde det ha blivit honom svårt?
Det var dock ingenting nytt för honom, det
hade han vetat från första början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
