Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
henne till honom ännu starkare, sedan han
visat sig i stånd att bli ond på henne. Hur skulle
hon väl kunna uppehålla någon värdighet gent
emot honom, då hennes förrädiska kärlek bara
lade henne för hans fötter, så snart hon försökte
sätta sig över honom 1
Han vände sig om så plötsligt, att hans blick
hann skjuta rakt in i hennes, innan hon hann
se undan.
Förvirrad dolde hon ansiktet i dynan igen.
Hon hörde, hur han kom över golvet och satte
sig bredvid henne.
Hon bävade för vad han skulle komma att
säga, och greps av en intensiv ånger över det
häftiga utbrott, som blottat det, vilket bäst
utplånats av att aldrig låtsas om. Och vart hade
den värdiga målmedvetenhet, varmed hon
ämnat hävda sin rätt, tagit vägen?
— Skall du aldrig kunna förlåta mig, att jag
var så där stygg? frågade ban sorgset.
Han förnekade då ej, han erkände! Hon hade
tänkt, att den tillfredsställelse, glimten i hans
öga röjt, hade varit för honom omedveten. Men
nu förstod hon, att han varit medveten om den,
och därmed växte hennes förödmjukelse, tyckte
hon.
— Du älskar mig ej, utslungade hon bittert och
smärtsamt.
— Du vet bättre än så, Gunnel,
0. — Han och hane hustru, mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
