Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
När hennes inre så oväntat rörts upp av
Henning-s ord om den första kärleken, hade ett
minne från hans och hennes första kärlekstid stått
fram för henne med plötslig tydlighet. Det var
minnet av den gången, då han gav henne den
första inblicken i sitt gudsliv. Hur hade hon
ej då gripits av det förtroende, han givit henne!
Hon mindes, hur hon skrinlagt det som en relik
i sitt hjärtas allra heligaste.
Hur förhöll hon sig väl nu till detta
förtroende’? Hade hon ej låtit damm och spindelväv
hopa sig över det, och hade hon ej till och med
tappat nyckeln till det heliga skrinets rum?
Hur hade hon väl känt det nyss, när hon åter
mötte denna hans absoluta gudshängivenhet,
som en gång imponerat så mäktigt på henne,
att hon längtat kunna förstå och dela den? Nu
hade den upprört henne och väckt hennes harm,
ja ännu värre — hennes medömkan. Hon fann
honom trång och hans livsåskådning opraktisk
och fanatisk, och hon ville ej längre komma över
till hans ståndpunkt, även om hon kunnat.
Därhän hade alltså deras förhållande utvecklat sig,
de hade växt isär i stället för att växa samman!
Vems var felet, hans eller hennes? Kanske
ingenderas. De voro båda offer för en andens
naturlag.
Hon tänkte intensivt, där hon satt och lekte
med pennan i stället för att skriva med den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
