- Project Runeberg -  Han och hans hustru /
107

(1919) [MARC] Author: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

ga, än en annan, som hon ville behandla i sin
bok. Om hon än ej alltid kunde påräkna sin
mans sympati, behövde hon aldrig befara, att
han ej skulle kunna förstå, ty det, som upptog
henne, var ej sådant, att det fordrade ett
särskilt sinne för att kunna fattas.

— Det är så bra att resonera med dig, då får
jag samtalen i boken mycket mer naturliga.
Jag får motpartens argument riktigare, än om
jag själv skulle fantisera ihop dem.

— Jaså, du ger mig den äran att få
representera motparten!

— I somt så.

— Jag blir väl antagligen duktigt nedsablad,
eller hur?

— I de fall, där jag tycker du har orätt
naturligtvis. Ibland blir du vederlagd i samtalen,
ibland genom händelser.

— Diktar du händelser, eller tar du dem ur
verkligheten?

— Ibland det ena, ibland det andra. Men det
tror jag, jag kan säga, att även de diktade
händelserna ha sannolikhet och äro psykologiskt
konsekventa. Åh, det är härligt att dikta! Ens
egen värld, där allt går som man vill! Man
känner sig som en liten gud!

Och Gunnel sträckte, full av livsfröjd,
armarna över huvudet och log. Hennes hår glänste
som guld i solen, och ögonen glittrade som mörk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:09:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hanoch/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free