Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
oväntade utbrott. Han bade ej förutsatt
annat än, att hon måste vara lika glad som han
om inte ännu gladare över vad som skulle
givas dem. Hennes sätt att ta saken blev därför
för honom en bitter missräkning, oeh hon sjönk
i hans ögon. Men det var något, som han ej
kunde finna sig i, att hon skulle göra. Han
försökte därför med all makt sätta sig in i hennes
belägenhet och förstå henne. Varefter han
lyckades härmed, mildrades han mot henne och
kunde känna medlidande.
Han tog en av hennes händer. Hon försökte
rycka den till sig, men han höll den fast i ett
lugnt och stadigt grepp, och då lät hon honom
behålla den. Om några ögonblick kände hon
hans läppar mot sin hand och darrade till för
det ömma, bevekande tonfallet i hans röst.
— Gunnel, älskade!
Hon hade känt sig ensam och övergiven i ett
djup av förtvivlan, där hon förlorat allt
herravälde över sig själv. Men plötsligt stod han nu
bredvid henne där, stödjande. Det hade ej känts
så, då han först kommit, hans glädje hade bara
stött henne djupare ned i eländet och kommit
henne att känna sig än mer ohjälpligt ensam.
Men med dessa två ord och det innerliga
tonfallet kom han till henne och tog om henne så,
att hon kände hans närvaro som en tröst och ett
stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
