Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
— Jag tycker det, bekräftade lion.
— Ja, där ser du vilken sträng vän bon är,
beklagade sig Gunnel med en hjärtlig blick på
den stränga.
Barnet hördes kvida i rummet bredvid, och
Hilma gick dit in, fast sköterskan redan var
där, men den barnkära doktorn drogs till den
lilla.
Då Gunnel fann sig ensam med sin man,
smög hon sin hand i hans, såg på honom nästan
blygt och log litet.
— Vet du, Henning, jag skäms, när jag
tänker på, hur otrevlig jag varit bela den här
tiden. Jag kände det ibland då med, men var
som bunden, kunde inte komma ur det nog för
att säga dig, att jag kände mig ledsen över att
vara så stygg och odräglig. Men du, du var
en ängel emot mig hela tiden. Vet du av det?
Hon gjorde en rörelse för att luta sig mot
honom, och han tryckte henne hårt intill sig och
kysste henne gång på gång, djupt rörd och
jublande tacksam att ha. sin forna Gunnel åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
