Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Hilma skrattade till som åt något oerhört.
— Skulle du inte vilja ha egna barn?
— Jo, så gärna som jag lever, svarade den
lilla moderliga varelsen öppenhjärtigt.
— Men varför gifter du dig inte då?
— Det vill en man till för det.
— Nåja, det finns väl, log Gunnel.
Den lilla doktorn såg upp på henne med sin
kloka, humoristiska blick.
— Tycker du jag är av den sort, som
verkar tilldragande på mannen? frågade hon utan
skymt av bitterhet.
— Om ban lär känna dig, sade Gunnel med
övertygelse.
— Så tycker han om mig som vän och
kamrat, ifyllde doktorn. Men att vilja ha mig till
hustru faller honom inte in. Jag väcker ingen
erotik hos mannen — och inte har jag någon
inom mig heller. Så jag isörjer inte. Jag har
vigt mig vid arbetet.
— Det är synd om dina barn, anmärkte
Gunnel.
— De ha bättre där de äro, hoppas jag.
— Var äro de? frågade Gunnel drömmande.
— I tillvarons gåta, svarade doktorn leende
och reste sig med lillan för att lägga henne
till Gunnel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
