Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Hon skyggade till som för ett för starkt ljus.
— Jag är ännu långt därifrån! sade kon.
— Nej du är nära ... började han.
Men hon lade bevekande sin hand på hans
mun och sedan sina läppar.
— Säg inte mer! bad hon.
Och ban teg, men behöll hoppet, som hennes
förtroendefulla bekännelse tänt i hans hjärta.
9.
— Jag är glad, jag har min nu, så att jag
inte behöver känna mig så ensam, när du och
Estrid har varann, sade Gunnel där hon satt
med sin lilla Gunvor i knäet,
Garth såg upp litet överraskad, men log.
— Menar du verkligen, att vi ska ha var sin?
Är det inte riktigare, att vi ta hälvten var i
vardera? skämtade han.
— Du har visst lämnat mig hälvten i Estrid,
du! Henne har du tagit för din räkning,
därför är lilla Gun min!
Garth skrattade åt det utmanande sätt,
varpå hon tryckte sin lilla jollrande baby intill
sig.
— Tro aldrig, att jag avstår från min hälvt
i den där! retades han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
