Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
varit liten, hade Gunnel varit upptagen av
åtskillig verksamhet utom hemmet och därför
lämnat barnet mycket åt jungfrun. Men nu höll
hon sig mest hemma och ägnade sig åt Gunvor.
Ty denna lilla skulle bli hennes, det hade hon
föresatt sig, och vid den föresatsen stod hon
fast, trots sin mans varning. Hon ville ej inse,
att hon härmed gjorde Estrid någon orätt. Och
hon fortfor att harmas på sin mans ord i
stället för att ge honom rätt.
Gunvor var ett förtjusande barn. Hon
jollrade så sött och började se sig om i sin lilla
värld med glada, blå ögon. Mjuk och mullig
var hon och så smeksam mot sin mamma. Hon
lärde Gunnel vad modersglädje är.
Men det blev också lilla Gun, som fick lära
sin mamma vad moderssorg är. Just i den
förtjusande ålder, då hon började lära sig gå och
hennes joller började artikuleras till ord, blev
hon sjuk.
Och nu kom en lång, svår tid. Den ena
sjukdomen avlöste den andra och utmärglade
långsamt den lilla barnakroppen.
Den ömmaste vård fick lilla Gunvor, och stark
var hon av naturen, men det var, som om
dessa förmåner blott tjänat till att öka plågorna
och göra det svårare att dö. Ty till döden gick
det trots allt. Så svårt var det för det lilla
livskraftiga barnet att dö, att det blev en lätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
