Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
— Om du inte kan förlåta iienne, så förebrå
benne, men var inte längre så bär mördande
tyst mot lienne.
Nu hördes Gunnels steg i angränsande rum.
Hilma hann gå bort till fönstret och satt där
och skrev recept, när Gunnel kom in, och Garth
låg vänd åt väggen som vanligt, varför Gunnel
ej fick någon aning om att de två hade talat
med varandra.
Samma afton, när Gunnel i skymningen kom
in till sin man med hans kaffe och ställde det
på bordet bredvid hans säng, vände ban sig och
såg på henne för första gången sedan
»olyckshändelsen».
Det kom så oväntat, att det klack till i henne
och all färg försvann från hennes kinder för
att i nästa minut blossa röd.
Han såg hennes starka rörelse, men
vekna-de ej.
— Gunnel, varför gjorde du det?
Hans röst var lågmäld och behärskad, men
det sjöd i den.
Hon började darra och sjönk på knä vid’
hans bädd, försökte svara, men kunde inte och
gömde i sin hjälplöshet ansiktet i täcket.
Han sade intet, och hans hand lades ej på
hennes huvud, som hon omedvetet väntat.
Tystnaden tycktes sänka sig emellan dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
