Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
där jag nu borde vara, står tom. Och det
grämer mig, åh det grämer mig.
Hon snyftade till utan tårar och knäppte
konvulsiviskt händerna.
— Är då inte din plats också här hos Estrid
och — och — den som kommer? frågade hon
med kvävd röst.
Hon skulle ha velat tillägga: och mig? Men
kunde ej.
Han märkte utelämnandet, men veknade ej
inför hennes ödmjukhet.
— Inte när fosterlandet kallar, svarade han
kort.
— Men det blev ju intet krig, som vi trodde.
Det kanske inte blir heller, och då har du ju
ingenting försummat, sade hon i sin ångest.
Han gitte inte svara på detta enfaldiga
argument, och hon rodnade av blygsel över hans
förakt. Men detta förakt träffade hennes
stolthet som en sporre. Hon, som för några
ögonblick sedan blott hungrat efter förlåtelse, drevs
nu till att försvara sitt tilltag.
Hon höjde huvudet med den vackert stolta
rörelse, som var henne egen, och såg på honom
med en blandning av bön och trots i blicken.
— Det var inte bara själviskhet, sade hon
på sitt hastiga, febrila sätt. Jag ville också
rädda dig från gudlösheten att gå ut och döda.
Han svarade inte, bara såg på henne. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
