Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Hur kunde han så odelat glädjas åt något, som
hade också en så förfärande sida? Var det inte
själviskt? Hade han alls ingen tanke för henne,
som skulle bli kvar lämnad?
Men om han kunde känna en självisk glädje,
var han kanske inte mogen för att bli
upptagen. Den tanken kom med tröst till henne.
Innan hon kom sig för att säga något om det,
hon tänkte, talade Garth igen.
— Världen är ändå inte så övergiven under
hans bortovaro, som det kan tyckas. Han har
lämnat sina pund till sina tjänare. Det gäller
att förvalta dem med trohet och nit.
— Du är en av dem, sade Gunnel sakta.
Han motsade henne ej, ty ban visste, att ban
var i värden som sin konungs tjänare. Men
allvaret i hans drag visade, hur djupt han kände
och älskade sitt ansvar.
— Det första han gör, när han kommer, blir
att ställa oss till räkenskap, sade han med
tankfullt eftersinnande.
— Då blir du satt över fem eller tio städer,
sade hon sakta.
Hon talade med innerlighet, men ändå låg det
något av högmodsfrestare i hennes ord, utan att
hon menade det.
Han märkte det ej, den kärlek som uppfyllde
honom och blev brinnande vid tanken på
Herrens ankomst, var hans bästa skydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
