Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Var det verkligen möjligt, att denna
tillfälliga tungsinthet gått i arv på barnet1?
Gunnel uppreste sig häremot, det föreföll
henne grymt.
— Kan du inte säga mig, vad det är åt dig,
barn?
Hennes oro gjorde henne otålig.
— Jag vet inte, vad det är åt mig, sade Estrid
trött och entonigt.
Då kom Gunnel att tänka på, hur mycket av
Garth hon brukade se i den lilla, hans värme,
hans kärlek till Gud, hans tro tycktes vara
Estrid medfödda. Oeh i sin villrådighet vädjade
hon till detta fadersarv hos barnet.
— Kan du inte tala om för Jesus, vad det är
med dig? frågade hon, halft skyggt.
— Han vet det bättre än jag, svarade Estrid,
som om denna tanke givit henne tröst.
Hon lutade huvudet mot sin mor och tycktes
ej längre helst vilja gå sin väg.
Gunnel smekte henne sakta och ömt.
Småningom ljusnade Estrid utan synbar
anledning. Då såg hon upp, log mot Gunnel och
smög sina armar om hennes hals.
— Nu är det över, sade hon.
— Kommer det ofta på dig så här? frågade
Gunnel.
— Ibland bara.
— Vad brukar du göra då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
