Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vissten j, hvem som hade tagit mig till fånga? –
frågade Hans.
– Nej, vi kunde första dagen i följd af regnet
icke finna något spår, men sedan vi en vecka
uppehållit oss på det ställe, der din elefant låg och hvarje
dag fruktlöst genomströfvat trakten i alla rigtningar,
måste vi antaga, att man släpat dig långt bort. Det
var sorgligt, mycket sorgligt för oss, Hans, att nödgas
återvända utan dig, och när en månad förgick utan
någon underrättelse från dig, trodde vi slutligen, att du
var död. Allt hvad du eger är i säkerhet, vi ha tagit
noga vara derpå.
– Har det varit fred i landet?
– Ja, fullständig fred. Panda har hållit tro och
lofven och skall, såsom jag hoppas, äfven hädanefter
göra det. Vi ha följaktligen kunnat sköta vårt
jordbruk, och de engelska trupperna ha lemnat oss i
besittning af landet, och således kunna vi enligt vår önskan
bosätta oss här och sjelfva regera oss.
– Det är lyckliga nyheter, – sade Hans; – nu
är det endast min önskan att komma till Nataldistriktet
och slå mig ned der som gift karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
