- Project Runeberg -  I hasardens huvudstad /
113

[MARC] Author: Frank Heller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaka söker maka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en karl som äger ett sådant hotell, tamefan om jag vågar
morska mig. Men jag glömmer miss Dixon. Sedan hon
avskedat direktören slog hon upp ett glas av sin
apollinaris (fy fan, såna bordsseder de där amerikanerna har!)
och kastade ett öga på mig; orsaken misstänker jag var
direktören, ty knappt hade han slutat föreställningen
hos henne, förrän han kom bort till mig och började
ävlas. — Hur finner ni maten, herr greve? Äro våra hors
d’œuvres i er smak, herr greve? Och vinet är lagom
frappé? Vad får vi beställa efteråt, herr greve? Med en
svag imitation av miss Dixons sätt vinkade jag åt honom
och sade: — Giv mig litet soppa och Johannes döparens
huvud på ett fat, direktör. Han skrattade underdånigt
och bockade sig i väg. Med den blir det inte något bråk
med räkningarna, Leopold!

Efter middagen gick jag in i rökrummet; där var
nästan tomt, vi tycks inte vara mera än fem eller sex
på hotellet; och sedan tittade jag in i tidningsrummet för
att se om det fanns några nyheter hemifrån — telegram
från Havas spikas var timme. Jag tänkte, att ni kanske
satt eld på Budapest eller gjort en pogrom
judarna. Framför telegramtavlan fick jag syn på den
gamla sällskapsharpan, som hört fan så uppmärksamt på,
när direktören titulerade mig. Bäst att börja med den,
tänkte jag och inledde konversationen, lätt och lekfullt.
Käringen var förtjust, och vi pratade om Amerika och
om Monte Carlo. Rätt som det var hörde jag miss Dixons
röst (hon talar som en silverklocka): »Ethel!» ropade hon.
»Är du där?» (Tänk, att hon kallar en sådan gammal dam
vid förnamn — det är väl bruk i Amerika.) I detsamma
fick hon syn på oss. Hon tycks inte vara så hög som de där
miljardärskorna äro eljest; hon kom genast fram, då

113

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:13:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hasard/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free