Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen återkom på kinderna, och halfhögt utsade
hon dessa entusiastiska rader:
»O kärlek, jords och himmels under,
Du salighetens andedrägt!
Gudomlighetens friska flSgt
I lifvets qvalmuppfyllda lunder!»
Hon var så helt upptagen af hvad hon läste,
att hon säkert icke skulle anat att klockan nu var
tu, om ej den lille vprksamme ekorren uppe i
trädet, i det han hoppade öfver till en gran, kommit
att nedruska en kotte, som hårdt föll ned på
marken, till både hans och Ruths stora förskräckelse.
Uppfarande -«om ur en dröm såg hon
häftigt på klockan, lät i en fart Corinne, Axel,
Romeo och Julia och Edvards porträtter slutas
in under lås och nyckel, och sedan spårlöst
försvinna i ekens mörka gömma.
Brådskande lemnade hon sin kära fristad,
och återkom i rättan tid till stora lindalléen,
för att efter vanan möta sin fru moder, der hon
i gamla svarta taftsbahytten, grå regnkappan och
den starkt uppskörtade svarta klädningen
promenerade af och an som en rastlös perpendikel, vid
sin trogne följeslagares, doktor Hydronius’ sida.
Knappt fick friherrinnan Beate syn på sin
dotter, förr än hon ökade farten, och med den
vidt flaxande regnkappan i stark svängning ilade
henne till möte.
Ruth visste på förhand hvilka frågor hennes
mor skulle göra henne, och var beredd på deras
besvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
