Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter hörs tamburklockan häftigt pingla.
Nej, nu står inte lilla Clara ut längre. Fort
springer hon in till sin Hugo i hans
undangömda vrå, för att söka hjelp i nöden, ocli
kommer triumferande tillbaka med honom. Hon
behöfver i sanning denna undsättning, ty in
genom dörren träder med stora, lidande steg
onkel Anders Rytander, major vid fortifikationen
och efter honom den gamle, jovialiske gubben
Frodén, rik grand-onkel i familjen ocii f. d.
bryggare, som på gamla dagar blifvit nästan
stendöf.
»Har den äran, har den äran, min lilla allra
som sötaste ungmor och min allra lyckligaste
herr äkta man!»
Med dessa ord helsade major Rytander i
full uniform och hvita handskar det unga paret.
Hans feta kinder blossade, hans rödgula, stora
mustascher voro trotsigt uppvridna mot de
utstående, gladt förvånade ögonen. Med ett ord,
han strålade som en solros. Värdigare person
än han har sällan framfört en festlig önskan
om tomtebolycka till ett ungt par.
»Tack, goda onkel, tusen tack!» sade lilla
Clara leende, neg och räckte fram sin panna
mot majoren till kyssning; men måhända låg
solen honom i ögonen, ty hans gratulationskyss
kom att stanna på den rodnande lilla niécens
rosenmun — något som ådrog majoren en
misstrogen sidoblick af gumman Regina, men
der-emot ett skälmskt leende af lagmanskan Ripa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
