Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryck ni ut med begge Savolax jägare-bataljonnerna,
de ga säkert icke tillhaka.” Tujulin
befalte genast begge dessa bataljoner utrycka. Den
ena fördes af kapiten Brunow, och den andra,
på motsatta sidan om landsvägen, af kapiten
von Fieandt. Sjelf fortfor Tujulin att, med
sluten kolonn, åtfölja landsvägen. Savolaks jägare
formerade nu kedja i skogen, och aflöste
Karelska jägarena. Anfallet begyntes straxt under
hurrarop, med full fart, så att Ryssarne ej fingo
tid att besinna sig, mycket mindre att göra motstånd.
Ehuru marken var i högsta grad oländig
och skogen ganska tät, framryckte de likväl
så hastigt, att den på landsvägen tågande
slutna kolonnen knappt hann att följa med i
lika höjd. Sedan detta fortgått någon tid med
sådan häftighet, blef truppen så uttröttad, att
den nödgades stadna för att hemta liten hvila.
Savolaks jägare, som redan marscherat 95 mil,
voro nu så illa beklädde, att de fleste af dem
ledo brist på skoplagg. Under det de sutto och
hvilade, ljöd en nästan allmän klagan öfver
deras sårade fötter och sjuka tår. ”Voi, voi!
minun jalkani!” (aj, aj, mina fötter),
hördes nästan öfverallt. General Adlercreutz gick
då och frågade huru det var med dem, tröstade
dem och lofvade afhjelpa detta. Och när
han sedan efter en stunds samtal frågade, om
de hvilat ut och hemtat krafter att å nyo kunna
fortsätta anfallet, svarades med en mun: ja;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
