Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjukdomar i ämnesomsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCKERSJUKA 401
De lätta fallen kunna vara decennier och träffa mest korpulenta
persaner; ej sällan bliva de endast av en tillfällighet upptäckta, utan
att personen i fråga förut haft en aning därom. Den svåra formen
däremot kännetecknas genom höggradig avmagring, svaghet, torr
hud, ökad hunger och törst samt räcker i regeln ej mer än 1—3
år. Mängden av socker i urinen står vid de lätta fallen i direkt
beroende av stärkelsemängden i den intagna födan och försvinner
vid iakttagande av sträng diet på 1—4 dagar.
Medelsvåra fall finnas dock även, vid vilka det vid sträng diet
dröjer 8—14 dagar, innan sockret försvinner i urinen. Vid både
de lätta och de svåra formerna finnas för övrigt alla möjliga
gradationer.
Om ett svårt, medelsvårt eller lätt fall föreligger, kan endast
läkaren bestämma. Han har vid denna sjukdom en mängd rent
laboratoriemässiga undersökningar att företaga med urinen, alla
särdeles fina och givande goda resultat i bedömandet av sjukdomens
natur och fara i varje särskilt fall.
I vissa fall kan den lätta formen småningom övergå i en svår,
men detta är dock tämligen ovanligt. Den svåra formen finner man
mera i yngre ålder och hos personer, som leva i torftiga
förhållanden och hos vilka sjukdomen först sent blivit upptäckt, samt hos
sockersjuka, vilka alldeles försummat att följa en ändamålsenlig diet.
Vanligast är sockersjukan mellan 40 och 60 års ålder; påfallande
ofta förekommer den hos judar. Dess egentliga orsaker äro ännu till
största delen höljda i dunkel. Att sjukdomen stundom är ärftlig, är
ett faktum. Gikt och onaturlig fetma stå ofta i samband med
sockersjuka; ej sällan kan uppkomsten ledas till en rubbning på
nervsystemets område eller skador å hjärnan. I många fall är
sjukdomen utan tvivel beroende på en affektion av bukspottkörteln
(pankreas), vars saft har en viktigt uppgift vid stärkelsearternas
bearbetning i tarmkanalen. :
Det viktigaste symtomet är sockerutsöndringen i urinen. Denna
växlar inom vida gränser; i bästa fall kan den vid blandad kost
belöpa sig till endast några få gram per dag, då den i svårare fall
kan uppgå till 1 kilogram på samma tid. 1—3 timmar efter en
stärkelsehaltig måltid är sockerutsöndringen rikligast. Sockret
urskiljes i urinen alltid i form av druvsocker.
Urinens mängd är ofta betydligt ökad, den kan uppgå till tio liter
per dygn och mera, då den normala mängden är omkring 1!/,
51 — Hemmets Läkarebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
