Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havandeskap, förlossning och barnsäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638 HAVANDESKAP, FÖRLOSSNING OCH BARNSÄNG
att oförståndiga personer rent av behandlat blodproppen med
massage, och följden har, sorgligt nog, kunnat bliva just den
nyssnämnda, hastig död under massörens händer. Alltså är absolut
stillhet nödvändig, kanske ett våtvarmt omslag. som lindrar
obehagen, men inga gnidningar eller rörelser.
Moderbrösten och deras vård hava vi i det föregående avhandlat.
Digivningen är förbjuden vid lungsot, njursjukdomar, epilepsi,
kronisk blodbrist och akuta febersjukdomar. Vid ärftliga anlag för
lungsot är digivning likaledes att avråda. Det visar sig, att en
obetydlig, börjande tuberkulos ej sällan under digivningen tager
stark fart. .
Om kvinnan ej giver di, tilltaga spänning och smärta i brösten
på 3:e till 5:e dagen. Man skall dock långt ifrån utsuga brösten
genom någon annan eller genom apparater, ty det retar endast till
vidare avsöndring. ”Fvärt om böra brösten försättas i fullkomlig
vila och om behövligt bindas upp litet och betäckas med bomull.
Om man därtill sörjer för knapp diet och riklig avföring, så äro
obehagen efter ett par dagar över.
Såriga bröstvårtors vård behandlas närmare i kapitlet:
Modersbröstets vård. Även om vårtorna äro något såriga, bör digivningen
försökas. I nödfall kan man försöka att låta barnet dia modern
genom sugnapp (vårtglas), som måste hållas ytterst noggrant ren.
Inflammation i bröstkörteln hos barnsängskvinnor och digivande
kvinnor hava vi förut beskrivit (sid. 610).
Någon gång händer det, att sinnesförvirring, vanligast i förening
med oro, sömnlöshet o. d. (mani), uppträder hos barnsängskvinna,
i synnerhet 5:e—10:e dagen. Efter högst 6 å 7 månader, ibland
myck.t förr, går den vanligen till full hälsa. Sorgfällig övervakning och
läkarevård är nödvändig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
