Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Aurores bröllopp, som nu egt rum. Man talade om hur
lycklig hon var och hur uppmärksammad inom la haute
volée, der hon umgicks o. s. v. Sedan kommo fruarne i
tal om sina husliga förhållanden. Så prisades den
förträfflige betjenten-trädgårdsmästaren; så4 talade Cecilia om att
hennes Helena blifvit bättre sedan den der Kristine Hyttat
från orten; och Maria måste berätta om ett tiggarbref för
hennes räkning, som nyss ankommit från Borås, der hon
nu vistades i stort elände, och att de sedan hade skickat henne
någon hjelp för tillfället samt äfven lofvat henne något
årligt understöd för hennes lifstid, som ej lärer blifva lång,
emedan hon skall lida af en obotlig sjukdom, hvilken, efter
hvad doktorn säger, väsentligen uppkommit af
sinnesretlighet. Omsider kom stunden för afresa och afskedstagande,
då öfversten och Maria ville lägga vagnen full af bannor
till brukspatronen, som ej kommit med, hvilket emellertid
Cecilia nöjaktigt urskuldade. Men innan afresan, måste
Maria visa den nya byggnaden, uti hvilken likväl
endast ett par rum voro färdiga för gäster, — till exempel
Aurore och hennes man, som så gerna komme och vistades
några dagar hos sina kära föräldrar. ’’Hvartill de öfriga
rummen, när de gång blifva färdiga, skola användas, får
jag aldrig rätt reda på af min man." En följande dag fick
Cecilia i förtroende veta af öfversten, att dessa rum vore
ämnade för Marias föräldrar,’ då fadren ej längre orkar
med sitt stora arrende, för hvilket tiden ock snart är
tilländalupet och modren, som ständigt är sjuklig, äfven
behöfver komma i ro.
Vid hemkomsten befanns i vagnen en stor präktig
melon med påskrift "till småherrskapet", med hvilka senare
Johnson kommit på mycket förtrolig fot, hvarför han ock nu
genom Victor låtit fråga, om han ej finge skicka denna
present, då det fanns ett sådant öfverflöd i drifbänkarne.
Fritz bad, att den skulle få gömmas till morgondagen,
då det var Rudolfs födelsedag och då de skulle bjuda
pappa och mamma deraf. Rudolf var vid tillfället ej hemma,
utan, såsom nu ofta var fallet, med pappa ute på egorna.
Hans håg hade tydligt utvecklat sig för landtbruketjemte
det att han var mycket händig att snickra, svarfva o. s. v.
samt för öfrigt flitig och hjelpsam mot alla.
Brukspatronen hade beslutat att låta honom komma till något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
