Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Mugiunt vaccæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
också detsamma vems, första gangen med bävande
hjärta skulle skära spettkakan inför de femtio kvin-
nornas ögon: kritisk men fullt behärskad förväntan.
De andra i raderna taga sig ingen ton men tänka för-
modligen detsamma, endast den kvicka Spättan ger
nu som annars all ton en god dag, stampar och går
på, som ville hon säga: ge bara mej ett bra stycke;
men tjuren längst borta glor med tunga ögon utan
att ännu besvära sig med nagra suppositioner.
Lugna du dig, Sjållan, efter mig kommer den som
större är, inte Per Ryktare, ty han togs ut i morse
för att köra skoglass, men däremot storebror, som
är inne och ryktar tvåårsföljan. Och över oss finns
ingen, ty drängarna äro borta, och mäster ha vi
lov ifrån.
I dag kommer inte så mycket som ett snökorn
in, när jag öppnar ovandörren utåt fägården. Det
finns ingen snö, så långt man vill se, och får ingen
synas på denna dan, om icke Per Ståstdräng skall ha
dyrt försvurit sig, ty därpå svor han tio gånger i
morse, en gång för vart par hästar och två gånger
för Nils Nilsson på 7:an, som själv körde för sitt rust-
håll. Han, Nils Nilsson, brukade så, sen den tiden
när far var med. »Det ska jäklarna,» brukade han
säga, »släppa ut sina drängar till det, för det ä det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
