Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Slungaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för en sekund under ett liv, vara ett med skapartanken
— vad är upptäckandet av jordpoler och världsdelar
emot detta, och vad är världens ljuvaste ljuvlighet
emot denna sekund.
Men vi som tro så mycket mindre, skola icke
tänka oss att komma in till själva medelpunkten, som
alla strålar komma från, eller att känna oss vara all-
deles ett med detta outsagda Ena.
Nog av, jag såg Gud Fader själv sitta i molnen,
alldeles som han satt där när jag var liten. Och jag
såg honom le. Den gången log han alltså. Och jag
tänkte i min dröm: hur skulle han kunna annat än le.
Och när jag sen såg honom blicka strängt, tänkte jag
åter: hur skulle han väl kunna annat. Ty jag var
som en sträng under hans stråke. Men nu som sagt
log han. Och varje leende sköt ut i rymden som en
stråle och långt borta i utkanterna såg jag strålarna
splittra sig i fallande gnistor av allehanda färger, och
rätt vad det var sprakade en gnista till och jag
förstod att det var själar som gåvo sin första ton
ifrån sig.
Då blev jag mäkta rädd allra först och störtade
fram för att ta Gud Fader i ärmen och bedja honom
vänta, så att vi hunno se vad som blev av dem alla.
Men ymnigare, ymnigare sköto strålarna ut och rym-
15. — Hemmabyarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
