Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. III. Ett hjärta utan solsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hennes lif, «hemmets solsken« han hade nu med lif
och själ omfattat dessa glädjefientliga och kärlekslösa
åsikter.... O, hvarför kunde han ej fortfarande
förblifva den gladaste och älskligaste bland människor?
«Den, som ej blifvit född på nytt, kan ej hafva något
grundadt hopp om salighet«, ljöd åter det obevekliga
svaret från broderns bref. «Att blifva född ofvanefter
— är väl detta detsamma som att blifva läsare?
Åtminstone tycktes Johan mena det så. O, måste jag gå den
vägen för att blifva salig? Måste jag nödvändigt blifva
läserska för att icke blifva fördömd? Skulle Gud, som
är kärleken, vara så obarmhärtig och fördöma alla dem,
som ej vilja eller kunna omfatta läsarnes trånga lärosystem?
Skulle han handla så hjärtlöst mot mig, som alltid haft
det så svårt i lifvet? Skulle han icke fästa det minsta
afseende vid min sedliga renhet, min fläckfria vandel,
min djupa afsky för lasten?« Sådana tankar och
känslor svallade liksom störtsjöar genom Finas sjuka hjärta.
Men ännu ej en suck därutur om hjälp och ljus
ofvanifrån. Nej, djupare ned i det egna hjärtats tröstlöshet
och mörker sänkte sig hennes blick i stället för att höja
den till den «korsfäste, som lifvet oss ger«.
Försjunken i sig själf hade Fina ingen tanke, ingen
blick för sin omgifning. Lilla Nina hade visst blifvit
glad, om systern vändt sig om, så att hon vågat bedja
henne om en droppe vatten, men lille Pip tyckte nog
hon gärna kunde stå där och fundera, så länge han i
allsköns ro fick följa sin oskyldiga lust att från flickans
sybord draga ned den gamla gulnade duken — för lång
tid tillbaka virkad af Evelina Elds konstfärdiga fingrar.
Hans ifriga bemödanden härvidlag hindradas dock af Finas
syklump, men den stackars gamla duken gapade i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
