Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Punschen ångade, elden sprakade i
kaminen och man satte sig nära tillhopa vid det
lilla bordet. Då ryste alla något litet; och
hade man förut under fram- och tillbakagåendet
i salen talat högt och muntert, så uppstod
nu en ögonblicklig tystnad, i hvilken de
underliga röster, hvilka stormen väckt i skorstenen,
rätt tydligt pepo och tjöto.
”Det är nu en gång för alla afgjort,”
började ändtligen Dagobert, den unge Juristen,
”att Höst, Stormvind, Kamineld och Punsch
egenteligen höra tillhopa, för att uppväcka de
hemligaste rysningar i vårt indre.” — ”Hvilka
dock,” inföll Angelika, ”äro ganska
angenäma. Jag för min del känner åtminstone
intet angenämare, än den lätta skakning, som
går genom alla lemmar, och under hvilken man,
Gud vet på hvad sätt, med öppna ögon kastar
en hastig blick in i den sällsammaste
drömverld. ”Alldeles rätt,” fortfor Dagobert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
