Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skythiens hydrografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I motsats till den trädlösa steppen, var Skogslan-
det, 1 "Yaan ’), benämningen för Dnepr’s nedersta skog-
bevuxna floddal och utan allt tvifvel för den del af den
nuvarande steppen, som är belägen emellan flodens ost-
vestliga del och hafvet ?).
Vi hänvisa för öfrigt till den så innehållsrika och
typiska beskrifning ?) öfver dessa trakter, som Neumann
lemnar oss. Endast i en sak kunna vi icke med ho-
nom instämma och det är deri, att ”skogslandet” inskrän-
kes till Dnepr’s venstra sida, då allt i dessa trakter
tydligen visar, att t. ex. landet vid Ingulets’ nedersta
lopp med allt "skäl bör kunna räknas till skogstrakten ’).
Skogslandskapets nordligaste punkt förlägger Neu-
mann i närheten af nuv. Berislav, men han är deremot
oviss om dess ostliga utsträckning, emedan, som han
säger, ”det är tvifvelaktigt, hvilken flod Herodot menat
med Hypakyris, som utgör dess östra gräns.”
Skogslandets utsträckning må för öfrigt hafva varit
hvilken som helst, säkert är emellertid, att den s. k.
Krymska steppen äfven på Herodots tid varit skoglös ’)
och det är i full öfverensstämmelse härmed som vi anse
Herodots berättelse om Hypakyris och Hylaia endast
antyda en enda sak, nämligen att nuv. Karkinit-bugtens
norra strand var skogbevuxen, i motsats till den södra,
som var kal.
Herodot har nämligen ansett nuv. Perekop-bugten
vara Hypakyris’ mynning.
de gamla Hellenerna använde uttrycken «höger» och «venster» i
fråga om floder på samma sätt som vi, framgår öfverallt (Her. I. 72,
Strabo II. 5. 30). Detta hindrar emellertid ej Lindner att på sitt
vanliga oförsynta sätt tyda detta ställe med att Hylaia ligger Öster
om Hypakyris (Lindner p. 43).
!) Her. IV. 18, 19, 56, 76.
2) Detta senare är alldeles påtagligt, då Hylaia säges ligga långs
åt, 7zopc, «Achilleus” rännarebana», hvarmed alldeles säkert menas nuv.
Tendra-öns och Djaril-Gatsch’s märkvärdiga dynbildning. Her. IV. 76.
3) Neumann pp. 80o—3835 och karta.
5) Struve p. 69. Jfr E. Reclus, Géogr. V. p. 543.
5) Det berömda «ekorrebeviset>, Peschel, Neue Probleme pp.
180—381. Jfr Pallas, Reise in Säd-Russland II. p. 467.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
