Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolonier i Skythien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
åsigt, utesluta hvarje tanke på en Hypakyris, som ut-
faller i det inre af bugten.
Denna Achilleus rännarebana "), Aoduos ”Aytssiws,
som tillhör de märkvärdiga dyn- eller här särskildt s. k.
kosabildningarna ?), hvilka i likhet med Adriatiska haf-
vets ”lidi” och de preussiska ”Nehrungen” utmärka sig
genom sin synnerligt regelbundna form, sträckte sig från
Borysthenes’ yttre myning till Karkinit-bugten och bil-
dade på Herodots tid ett sammanhängande helt.
Nu för tiden har ”rännarebanan” genom hafvets
öfversvämningar delvis blifvit förvandlad till öar, af hvilka
Tendra är den betydligaste. Dess östra del är dock
ännu landfast och bildar landtungan Djaril-Gatsch. Hero-
dot beskrifver för öfrigt icke denna landtunga närmare,
men af hans ordalag kunna vi se, att han känt till dess
verkliga beskaffenhet, som gör, att den liksom bildar
en yttre kust till det bakom liggande landet ?).
Dylika långsträckta, flacka kustbildningar väckte
ständigt de gamla Hellenernas uppmärksamhet och sattes
allmänt i förbindelse med den högt firade hjelten, zddas
wxvs Aycå2evs, hvars älsklingsställen de ansågos vara i
sin egenskap af förträffliga af naturen sjelf danade rän-
narebanor.
I synnerhet i Pontos, der Achilleus ansågs som en
inhemsk, Dioskurerna liknande gudomlighet, hade hans
dyrkan sin brännpunkt, och vi finna åtskilliga lokalite-
!) Koehler, Mémoire sur les files et la course consacrées å
Achille etc. I Mémoires de PAcad. des sciences de S:t Pétersbourg.
Tom. X.
?) Daniel (5) II. p. 949, E. Reclus, Géogr. V. p. 791, E.
Reclus, La Terre II. pp. 212—217.
3) Her. IV. 55. 76. Gamla tidens geografer, hvilka alla upp-
märksammat denna sällsamma bildning, använda särdeles beteck-
nande uttryck vid dess beskrifning. Mela och Plinius förlikna detta
ref vid ett svärd, och Eustathios (ad Dion. 306) gifver en särdeles
poetisk beskrifning öfver anledningen till namnet.
Träffande kallar Strabo (VII 3. 19) denna flacka sandstrimla
ett band, Tawra, hvars längd uppskattas till 1,000 stadier och dess
största bredd till endast två stadier och som genom en hals är för-
enad med kontinenten, till hvilken afståndet utgör sextio stadier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
